Jag tror att jag fortfarande har grus i ögonen. Igår var jagoändligt trött. Så trött att min M blev orolig för mig. Sen hade jag ont med. På flera ställen. I mitt knä, i huvudet, i hälen och i tummen. Jag somnade med pyjamas i soffan på M's axel och han hade sitt huvud på min axel. Jag vaknade av att jag nog var tvungen att gå in till sängen inna jag fick nackspärr. Väl i sängen somnade jag som en klubbad säl trots att M diskade plåtar (!) efter kvällen lussekatts bak. Hur gick det till?

När jag vaknade insåg jag att jag sovit typ 11 timmar. Som en sten dessutom. Nu ligger det en annan sten i sängen och jobbar på att få ihop sina 11 timmar medans jag sitter här och känner mig rätt pigg. Knät gör fortfarande ont dock. Kan man amputera ett knä? Behöver man verkligen ett knä, jag har ju två...

Jag kan bli rädd för mig själv när jag blir sådär oändligt trött samtidigt som jag har huvudvärk som heter duga med stort D. Varför blir jag så trött? Jag har varken barn eller jobbar heltid. Hur ska det då gå när jag i framtiden jobbar heltid och har barn? Då kanske man går på överenergi istället och aldrig hinner känna av det? Det är ett senare problem. Nästa problem är hur jag ska få väckt min M. Han får ångest om han sover för länge och jag vet att han redan nu tycker att han sovit för länge. Han drar timmerstockar som ekar i hela lägenheten. Vilken Lucia-stämning!

Isabell