Om ni vill läsa en blogg och längta bort till just nu Nya Zeeland tycker jag att ni ska läsa följande blogg:

http://turbovandalerna.blogspot.com

Det är mina kompisar Zarah och Mattias som lämnat Sverige för äventyr i Asien och Oceaninen. Avdunsjuk, jag? Oh nej!

Isabell

Efter en glad morgon där vi bokat resa och pratat om hur mycket vi längtar hände något. Crash boom bang som Roxette sjunger. Allt gick fel. Skype slutade fungera, nätet både i Sverige (avskyr comhem) och i Kina försvann hela tiden. Ringa mobilsamtal för 20kr/minuten är inget alternativ. Tårar och bitska ord. Försökte febrilt få tag i honom igen. Mobil och dator avstängd. Inte direkt gångavstånd till Kina för att säga "Jag älskar dig" "Jag menade inte det jag sa..." "Jag längtar efter dig".

En solig och fin dag har iställe bytts ut mot neddragna persienner, tårar och Ane Brun.

Förbannade jävla 7 timmars tidsskillnad. Förbannade Kina. Förbannade internet. Förbannade distans. Förbannade krav.

Jag bara längtar tills han är hemma igen. Så inte halva jag är någon annanstans. Skulle behöva krypa upp i hans famn, snyfta och bli struken över pannan som bara han kan göra.

Älskar dig.

Isabell

Isabell

Jag kan med gott mod säga att jag är grundligt trött på slask. Herregud! Det är i och för sig mer snö än slask men det är halt och besvärligt. Jag önskar att det börjar försvinna snart. Någon som håller med mig?

Idag var jag inne i stan en sväng och köpte lite nya toppar. Hittade ett grymt snyggt linne med Marilyn Monroe tryck. Underbart, 149 spänn! Gjorde min dag. Eller det som egentligen gjorde min dag var att jag bokade resa till mig och Mattias. I juni åker vi, efter min examen. Resmålet blir varma härliga Tunisien i den mindre mysiga orten Hammamet. Lycka!

Isabell

i don't count the marks on the wall and i don't sleep well at all...suddenly i don't feel fine anymore.

Isabell

Det pratas på Fråga Doktorn om att det är viktigt med fikarast. Det tror jag med. Just nu avnjuter jag en riktigt lyckad kopp kaffe.

Jag känner mig som en pensionär när jag ser på det programmet men ofta så går det i repris på lagom-efter-middagen-tid. Jag får även förståelse för varför pensionärer tycker om detta program. Det känns som att det sitter två sjuksköterskor hemma i min soffa och klappar mig på axeln och säger att det är okej att jag har vätska i fötterna, hör dåligt eller har problem med höften. (Även om inte jag lider av dessa åkommor så känns det skönt att höra de vänliga och lite tröstande orden.) Löjligt jag vet men tänk så många ensamma och oroliga pensionärer det sitter runt om i landet som nog också tycker som jag. När jag pratar med min mormor som är 80+ så är den första hälften av samtalet en redogörelse av den senaste tidens krämpor. När morfar levde så var första hälften av samtalet en redogörelse för morfars insulin, hörapparater och andra åkommor. Nu pratar hon i alla fall om sina egna problem.

Mormor är den första inbjudna gästen till mitt 25-års firande i maj, vi är nämligen födda på samma dag. Mamma och pappa var på födelsedagskalas till mormor när det var dags att åka till BB med mig och mycket riktigt blev vi jubilarer på samma dag. Det första mormor sa när hon blev inbjuden var (förvånande nog inte oror över att inte komma pga krämpor, trafik och annat) att då måste jag ha en ny klänning. Klart mormor ska ha en ny klänning. Det ska jag med! Och visst ska hon sitta på hedersplats brevid min fasters man (som jag tror är den tjusigaste "kille" hon vet, trots att han är en bra bit över 60 år).

Har ni någon gammal person kvar i era liv?

Isabell

Jag måste rekommendera. Läs Katarina Wennstams viktiga böcker. Jag läste för ett antal år sedan "En riktig våldäktsman" och "Flickan och skulden". När Wennstam kom ut med sin första skönlitterära bok köpte jag den. Den stod på "att läsa" listan under en längre period och när jag åkte till Kina packade jag med mig "Smuts". Efter att ha läst 50 sidor kom jag med ständiga ursäkter för att få läsa en stund. Helt fast. Fruktansvärt viktig och upprörande bok. Bok nummer två heter "Dödergök" och den läser jag just nu. Den behandlar problematiken kring att det är vanligt förekommande att poliser även begår brott i hemmet. Den tredje boken heter "Alfahannen" och finns ute på bibliotek och bokhandlar nu.

När jag var yngre älskade jag att läsa böcker i serier. Detta är också en serie men ändå fristående, tycker om det formatet, när det inte blir för tjatigt. Böckerna är spänningsromaner och inte deckare med feta, tröga och alkholiserade män i huvudrollerna. Läs!

Allt detta känns så hemskt mycket viktigare än statistiken som jag just nu brottas med. Kan inte annat än längta till en annan tid när jag kan fokusera på intressanta och viktiga saker igen. Februari kommer gå fort.

Isabell