Det är snart mörkt ute. Igen. När jag gick upp klocka sex imorse var det kolsvart. Kolsvart var det även hos tandläkaren. Varför gjorde det aldrig ont att gå till tandläkaren när man var liten? Idag gjorde det otroligt ont och det kom blod, i flera omgångar. Jag fick något äckligt medel insprutat i tandkötett  runt min irriterade visdomstand. Det smakade sörja. Råttgift. Inte för att jag smakar råttgift, men typ. Hur som helst. Jag fick en lektion i att borsta tänderna. När jag berättade detta för älskling frågade han om jag inte redan vet hur man gör det? Svaret är nej. Enligt tandhygienisten borstade jag tänderna med en spokvast. Med mig hem hade jag en grön barntandborste. Den ska jag använda hädan efter och därmed basta! Jag hade lite annat smått och gott med mig hem tillsammans med blodigt saliv och ömmande visdomstand.

Det är inte klokt vad mycket saker det finns som jag inte har en aning om. Jag trodde mitt sätt att borsta tänderna var det bästa. Det blir ju rent varje gång. Tydligen hade jag fel. Jag trodde även att min mun absoluuuut inte behöver någon löjlig tandtråd. Jodå, jag fick en lektion i hur man använder tandtråd av Anki. Hon berömde även mina vackra tänder, flera gånger. Vi blev lite kompisar trots allt blod och illasmakande medel. Nu är jag rädd att jag fått lite av tandläkarskräck. Varför gjorde det aldrig ont när man var liten? 

Isabell