Det är så svårt med rubriker. Idag är det torsdag och det får helt enkelt bli en torsdags rubrik.

Jag håller just nu på att skriva en debattartikel om att den typen av brottslighet som är vanligast inom poliskåren är våld mot sin familj (både kvinnor och barn). Det är mycket upprörande att personer inom poliskåren som dömts till våldsbrott får fortsätta att arbeta som poliser och även i vissa fall få utreda liknande fall som de själva blivit dömda i.

Hur som helst, när jag satt och diskuterade med min kamrat som jag skriver artikeln med kom började vi kolla upp lite historik.

På 1960-talet ansåg man att våldet mot kvinnor som stannade kvar i våldsamma relationer var "ringa". Dessutom trodde man i vissa fall att kvinnor njöt av att leva i våldsrelationer.

I början av 1900-talet dömdes myndiga kvinnor som medbrottslingar om incest pågick med far eller bror efter det att kvinnan blivit myndig.

Under 1990-talet dödades 30 (!) kvinnor om året i domestic violence.

De män som misshandlar sina fruar, flickvänner, sambos begår även i de allra flesta fall övergrepp mot sina barn.

Ett radiklat men tänkvärt synsätt är att våldtäkten är den viktigaste mekanismen genom vilken män kan behålla sin dominans över kvinnor. Kvinnor ser våldtäkt som en social kontroll som påverkar alla kvinnor. Denna rädsla gör det i sin tur möjligt för makar, pojkvänner, fäder, och bröder att kontrollera sina hustrur, flickvänner, döttrar och systrar. Alla män drar på så sätt fördel av att några män våldtar några kvinnor. Alltså finns det ett ständigt hot trots att en specifik kvinna inte blir utsatt av en närståenden, men hotet finns fortfarande.

Ganska tänkvärt!

Isabell