Idag är viktig dag. 8 mars. Min mamma har namnsdag idag, Siw. Fint på något sätt att ha namnsdag på en såpass eminent dag som idag.

Jag är på praktik på ett bibliotek här i Göteborg under förra veckan och denna. Idag välkomnade den manliga bibliotekarien oss i sin egensydda lila velourdress som han sytt när han själv gick på Bibliotekshögskolan på 70-talet. Dessutom sjöng han lite fina låtar till morgonkaffet. Festligt. Han ville visa hur frigjorda de var på 70-talet genom att ha sin velourdress på sig och tyckte också att han hyllade kvinnodagen genom detta. Vilken idé. Varför tar inte alla män som levde på 70-talet på sig sina gamla velour-isar? De kanske inte finns kvar, vad vet jag. Jag tror min far använde sådan när det begav sig men vad vet jag, jag är ju 80-talist.

Enligt Amelia Adamo är vi 80-talister den generationen som är uppfostrade på silverfat och lata per automatik. Jag känner inte en enda 80-talist som är sådan. Däremot är vi fruktansvärt välutbildade, snygga och på g! Tycker jag, men återigen vad vet jag som 80-talist? (Haha) Gudrun Schyman har vid ett tillfälle sagt att hon gillar oss 80-talister eftersom vi ser på saker och ting utan att tyngas av problem. Det är väl en bra grej?

Hur som helst. Självklart har det på fenomenet Facebook idag haglat statusuppdateringar i stil med "imorgon är det männens dag igen, äntligen" "internationella tramsdagen" osv. Jag orkar inte! Vad är det karlarna känner sig så hotade av? Att media och samhället under en eller två dagar (om vi har tur) uppmärksammar kvinnor, jämställdhet osv utan att intervjua manschavunister som inte tycker att det finns något problem i Sverige eftersom kvinnorna här har det bättre än i Iran (ja men tacka fan för det). Istället intevjuas personer som är insatta i problematiken och inte beredda att ge sig bara för att retoriken i dagens politik går ut på att nedvärdera kampen för jämställdhet eftersom det ju som vi alla vet är värre för kvinnor i Iran. Missförstå mig inte men jag tycker inte att det går att göra en jämförelse mellan Iran och Sverige och "nöja" sig med den jämställdhet vi har idag. Det finns mycket, mycket kvar att göra.

Isabell